Problem nummer 1:
Är hur de framställs vilket kräver “värme, kyla, centrifugering, lösningsmedel, avslemning, luktborttagnings- och blekmedel” [1] vilket gör dem ultrarenat. Det är inte någonting människan ätit historiskt i stora mängder.
Problem nummer 2:
Innan vi hade fröoljor fick vi vårt fettbehov täckt av fisk, kött och nötter med betydligt mera omega-3. “Fram till relativt nyligen uppskattades människor konsumera omega-6 och omega-3-fetter ungefär i ett 1:1 förhållande. Idag beräknas detta förhållande istället ligga på cirka 16:1 i genomsnitt”. [2].
Vanligaste fröoljorna och deras omega-6/omega-3 ratio
- Rapsolja (2,5:1)*
- Majsolja (80:1)
- Bomullsfröolja (Ingen omega-3)
- Druvkärneolja (Ingen omega-3)
- Sojabönolja (8:1)
- Solrosolja (40:1)
- Safflorolja (Ingen omega-3)
- Risolja (20:1 )
- Jordnötsolja (Ingen omega-3)
*Notera att det faktiskt finns kallpressad Rapsolja från Zeta, och dyr är den inte.
Problem 3: Hexan
Hexan (neurotoxin) behövs för att göra ultrarenat fröolja. Säkerhetsgränsen i EU går vid 1 mg/kg (1 ppm). Men som tur är går snittet i fröolja på marknaden på endast 0,8 milligram hexan per kilo olja så där klarar vi oss precis, såvida inte någon gjort något fel.
Problem 4: Oxidation
De flesta billiga fröoljor kommer i behändiga plastflaskor. De gör att de oxiderar, blir dåligt snabbare och förlorar vitaminer. De är ofta i helt transparanta förpackningar vilket snabbar på oxidationen och förruttnelsen.
Slutsalts
Vi lever nu i ett fetmaepidemi med en massa vanliga sjukdommar som knappt fanns för 100 år sedan och det beror sannolikt på en massa faktorer. Fröoljor kan vara en del av det. Ultrarenade produkter kan vara nyttig, men hur ska man säkert veta det? Jag känner att jag vill basera min kost på hälsosamma fetter och försöka då få i min mera omega-3 som inte är ultrarenat. Visst kallpressad rapsolja kan vara bra men det är inte den som används i ultrarenade produkter.
