LCHF (Low Carb High Fat) är den första dieten som fungerade för mig. Det var logiskt. Bli mätt på fett och gå ner i vikt. Någon gräns på antal kolhydrater minns jag inte från den tiden men ofta var det runt 50g man skulle satsa på. Man lagade ofta riktig mat och allt gick att fejka, pannkakor, gör dem på mandelmjöl, Filmjölk med myssli, kör yoghurt med nötter och bär. Lasagne, gör plattorna på ägg och phyllum husk. Man kunde laga de maträtter man var van vid men med mindre kolhydrater och man gick ner i vikt. Det fungerade till man nådde en platå, man tappade vatten vikten och lite till. Måltiderna vad ofta 10-25g carbs styck. Och fettet flödade. Kalorier in, kalorier ut kunde man glömma. Men det funkar inte så praktiken. Kalorier in, kalorier ut är visserligen så det funkar i labb när man sätter eld på mat och kollar och hur länge det brinner för att räkna ut kalorier . Vågar magar fungerar inte så, inte exakt. Men till viss del är det sant. Äter man över 2000 kalorier om dagen finns det mer energi än kroppen kan göra av med och då tar den sällan lagrat fet vilket gör det väldigt svårt att bli smal. Gå ner några visst, men inte mera. Det som funkar med LCHF är att man snabbt blir mätt och skippar snacks, man går ner lite vikt under natten men det tar tid för kroppen att förbruka alla kalorier man stoppar i sig fetförbränningen är minimal. När man går ner i vikt men fortsätter att lika många kalorier så hamnar man till slut på en platå där kroppen få i sig energi från maten den behöver utan att förbränna fet. Då måste man minska kalorier, fasta, träna eller göra något annars är man fast där.
Det som stämmer enligt fysikens lagar är dock att “Om du faktiskt äter mindre än du gör av med måste du använda lagrat fett”.
platå = du är i energibalans. Du måste rubba den för att komma vidare. Och det kan du göra med Keto, 20g kolhydrater om dagen.
